MIN HISTORIA

BÄTTRE SENT ÄN ALDRIG!

Efter att ha haft hemsidan i två år har jag nu bestämt mig för att berätta lite om mig själv och min bakgrund.
Har nämligen märkt att det första jag går in och tittar efter själv när jag hälsar på i nya sidor är deras presentation. Det är intressant att “lära känna” er och dessutom veta var ni bor i Skandinavien.

Här kommer alltså lite om mig själv och min familj.
Jag är uppväxt i en egnahemsvilla i Hägersten, Stockholm. Det var en liten villa med källare där jag ofta vistades med pappa och hans arbeten till filmerna. Schackpjäserna som gick för 1 miljon på Ingmar Bermans auktion för några veckor sedan gjorde pappa i källaren hemma och jag hjälpte honom med dem och även med andra småsaker.
Jag har alltid ritat, målat, och pysslat med allt som går att skapa. Behovet att skapa är stort hos mig och jag måste alltid ha något på gång. Antingen det är hantverk, trädgård eller mat. Som person är jag glad, positiv och kreativ. Jag är också slarvig - utom när det gäller min kreativa sida då jag är nästan för petnoga.
Vi är 4 syskon varav jag är äldst.  

Mamma var dalkulla från en by som heter Garsås. Den ligger mitt emellan Rättvik och Mora och med en underbar utsikt över Siljan och Gesundaberget. Byn har i alla tider kallats den “sjungande byn” och har alltid haft en kör. Man kallar också byfolket för morötter. VARFÖR! Jo, de är så små och växer neråt. Ja, det är nog riktigt. T.ex. så var mamma 1.56 hög, min ena syster 1.54 och den andra 1.58. Själv är jag riktigt lång med mina 1.62.

Mormor och morfar var hemmansägare. Morfar var en mycket duktig fotograf (har en flik Morfars foton), musikalisk och spelade orgel i byn på söndagarna. Minns också hur härligt det var att sitta bredvid honom när han  på somrarna satt och kretade dalahästar till byn Nusnäs där man målade dem. Han hade stora säckar med “råa” hästar färdiga att formas. Stackars mormor fick tidigt allvarlig reumatism och jag minns henne mest sittande i rullstol med fingrar så krokiga att hon inte kunde ta i någonting. Innan hon blev så dålig kommer jag ihåg hur jag fick sitta i ladan och tillsammans med en del av byns “tanter” skala kokt potatis som skulle användas till att baka tunnbröd. Man är alltid en grupp som går samman för att baka vår och höst.

Som pensionärer flyttade min man och jag hit till Spanien 2004. Här har vi det skönt i solen men vintertid är det nog skönare i stugorna i Sverige där man har värme. Här blir det så isande kallt i stenhusen med stengolv. Även om solen lyser på dagen så blir husen så nedkylda på natten. Eftersom det är en gammal Finca (lanthus) vi har så har det varit mycket att få ordning på men nu har vi gaseldad centralvärme i huset. Ska bli skönt!

Tyvärr har inte våra söner lyckats träffa de rätta flickorna än så vi har inga barnbarn att skryta med.
Men jag har istället min systers barnbarn - de små trollen Isabella och Filippa som jag får gosa med.