Saliga äro de som
. . .
...
visar förståelse för mina stapplande steg.
... har insett att mitt öga börjar bli grumligt
och mina tankar ibland lite tröga.
... förstår att mitt öra måste anstränga sig för
att fatta allt man får höra.
... förstår att min uppmärksamhet kan svikta
och som därför aldrig säger: "Det där har
du nyss berättat för mig".
... med ett vänligt léende stannar upp en stund
för att prata litegrann med mig.
... förmår återkalla minnen från flydda dagar.
... låter mig känna att jag fortfarande är älskad
och inte alldeles övergiven.
... i sin godhet hjälper mig igenom de få dagar
som återstår för mig och som flyttar undan
några stenar från den sista biten på min väg
till mitt eviga hemland.